Utan minsta tvekan stack jag ut å sprang ikväll. Klockan hann bli 21 innan jag avslutade det jag höll på med för att sticka ut. Jag sprang förbi återvinningsstationen och ner mot Edsviken. Utan att tänka lät jag kroppen välja vägen, förbi Landsnora kvarn och upp för mördarbacken innan jag vände vid Bergendal. Halt men härligt! 33 minuter i lätt fart.

Jag kikade på en lägenhet förra måndagen och känslan var toppen. Allt är rätt, denna SKA bli min. På tisdagen drog budgiv   nigen igång, och den var en riktig berg- & dalbana. All min energi hade gått åt till min älskade lägenhet. Men budgivningen tog slut, och jag hade inte högsta budet. Jag var mäkta besviken men kände ändå att den skulle bli min. Det visade sig att det inte blev någon affär. Säljaren ville ha mer pengar som köparen inte var beredd att betala, min chans!! I förmiddags talade jag med mäklaren och lite senare la jag ett bud, högre än budgivningen stannat men lägre än acceptpriset. Jag fick den!!!!!

Mitt blivande vardagsrum/kök.

Slutet av veckan bestod mest av jobb och lite träning... och födelsedag! 24 år har jag visst fyllt och uppvaktats med många enkla tulipaner och tio lyxiga rosor samt paket och tårta. Sämre kan man ha det!

På träningsfronten är det lit halvdepp. Jag tycker verkligen att vintern är jobbig, jag lyckas inte ta mig ut... tills idag. Solen sken så efter frukost gick vi en promenad och kort efter stack jag ut på fartlek. Timmen flög iväg och efteråt var jag nöjd, ÄNTLIGEN löpglädje som inte är baserad på prestation. Jag önskar mig mycket sol nu.

I torsdags körde jag en tuff kompination med Cross-Fit där alla övningarna tog på låren (jag övervägde faktiskt att gå där ifrån av den anledningen) och på kvällen följde jag upp det med intervaller i hög fart. Givetvis gick de inte så fort som det var tänkt eftersom benen var trötta redan från start... och träningsvärken dagarna efter har vart löjlig! Veckan landade på dryga fem mil. Inte mycket att hurra för egentligen men, men....

Ja, det var en lat tjej som satt vaken med till midnatt igår. Ingen löpning men skam den som ger sig, jag tog passet idag på lunchen istället. Och det är knappt så man kan tro det men det verkar som nyårslöftena börjar droppa av (eller är det bara jag som vant mig?)

Coach Walker fick speca snabbdistansen som på pappret såg ut:

7-8km: 1' 4:00, 1' 3:55, 1' 3:52, 55'' 3:48 (0 %)

... och så blev det i verkligheten också. Inte mycket att orda om mer än att det var jobbigt och att jag även överlevde både upp- och nerjogg. Nerjoggen kan ju vara jobbigast ibland, idag körde jag progressivt från 6-12,2 km/h. :-D

Om det innefattar att gå raka vägen från jobbet, stryka snabbdistansen och istället sjunka ner i soffan framför tv:n så går det bra. Men jag misstänker att det inte gör mig till en bättre löpare så jag håller visst på att misslyckas redan dag två. Det kanske börjar bli dags att inse att min motivation och mitt tålamod är för kort för att syssla med långdistanslöpning.

Lika bra att dra igång kämpandet redan idag. Inget jätteavancerat så här dagen mellan två hårda pass men ändå lite knorr, 12km inkl. 2x5x2' p. 1' sp. 2' där vilan gick i 4:50 och de snabbare delarna i 4:15. Allt på band med +1% lutning. Festligare kan man ha det men det var lite lyxigt ändå för jag smet från jobbet vid fyra så det var lugnt och fint på gymmet och That 70's show underhöll mig, toppklass! Efter passet lyxade jag till det med en lång och skön bastning.

Så, då var årsdebuten avklarad, utan någon som helst nervositet dessutom, man kanske börjar bli gammal och rutinerad så här vid 23 års ålder ;-)

Sätra var givetvis platsen för dagens happening och vi var 10 tjejer som ställde oss på startlinjen. Jag och Dace från Vallentuna hade snackat ihop oss lite löst om 43''/varv på de 3000m men hon stack iväg så det blev en soloresa från start för mig. Jag plockade dock in på henne och Johanna, från Spåret, sakta men säkert och snart gick jag om Johanna (som sedan klev av) och med ett drygt varv kvar klev jag om Dace med. Tyvärr uppfattade jag det som att hon släppte direkt men det visade sig att hon låg i rygg och med 100 kvar växlade hon fart och själv var jag oförberedd så hon slog mig med 2 sek ändå. 11:04 känns som ett rättvist resultat med tanke på den skrala träningen, det är ju bara en månad.

Jag kan dock lova att jag ska kämpa som en gris för att närma mig perset med stormsteg på de två 3000-ingar som återstår.

... och för gårdagens pass tänker jag använda några av dem. Passet var 3x2x800m p. 2' sp. 3'

- Några sjukdagar innan

- Stress från jobbet, kom sent och fick en kort uppvärmning

- Ingen snabb löpning på en vecka

- Coach skrämde upp mig innan passet, trodde att det jag först skulle göra var för hårt, så jag blev nervös.

Ja, tiderna var inget att skryta över. Det var liksom konstigt, jag var inte direkt trött men ändå kunde inte benen springa fortare. Jaja, man ska väl ha sånna dagar också för att få dagarna med riktigt flow också.

Skorna åkte på medan snön yrde utanför och utan någon högre fart pulsade jag fram. Det hade varit en fördel att ha skidglasögon på men det funkade ändå. Efter knappt 3,5km på 20 minuter hade jag kommit fram till posten och klev in som en annan snögubbe. Jag fick ett paket som inte gick ner i ryggsäcken utan fick springa med kartongen på armen. Det tog längre tid att komma hem, det var mer snö att kliva i. Men hem kom jag och kunde packa upp ett par Asics Hyperspeed, en långärmad adidas t-shirt och två par vit/rosa tävlingsstrumpor från Achilles Heel.

Igår vilade jag/var sjuk och i måndags körde jag ett pass på bandet, 9,4km på 45 minuter. Om jag ska vara efterklok så hade det nog varit bättre att stå över det passet. Nu hoppas jag att kroppen är på banan igen så att jag kan springa i Sätra imorgon och på söndag. Håll tummarna är ni snälla!

...som Moraträsk sjunger.

Idag har jag shoppat nya spikskor och speakat i Sätra under Vinthundsvintern, men det var hela tiden något som störde - jag mådde illa. Under 200m-loppen blev det sämre och jag fick gå å lägga mig. Jag kände mig febrig och somnade där på massagebritsen. Efter en stund konstaterade jag att det inte skulle bli bättre, att jag skulle få DNS:a starten på 3000m och försöka ta mig hem istället. En dryg timme med ap-tung väska kändes inte lockande och som tur var var min moster i krokarna så jag fick skjuts hem och stupade huttrande i säng. Termometern sa dryga 38 grader, inte så farligt men ändå väldigt tydligt. Jag hoppas, hoppas att jag ska känna mig pigg imorgon, jag brukar ju få feber så fort jag är minsta lilla krasslig, min kropp hajjar nog att jag inte skulle ta det lugnt annars. Snälla låt det inte vara en riktig sjukdom!

 

Detta är iaf skorna, får se om jag behåller dem. Jag vill egentligen ha ett par utpräglade LD spikes som komplement till de rosa.

Torsdagkväll i Sätra. Det kändes som alla Stockholms friidrottare och tränare var på plats. Helt galet mycket folk, men som någon sa, i Stockholm finns två (tre) friidrottshallar, i hela Norge finns ingen så man får vara nöjd ändå! Det var ett gäng grabbar som dök upp, och dessutom P som varit osynlig en tid. Jag som räknat med att köra själv blev mycket glad åt sällsis, då hon delvis hängde på mig. Under uppvärmning  kunde jag tyvärr inte  hålla mig för skratt åt Swyzaks världsrekord i stelhet (Du, du borde börja med yoga eller nått om du ska kunna hänga på I!) För övrigt var uppvärmningen den segaste på länge, Jonas påtalade tom att jag inte hade den där knycken! Jag förberedde mig för det värsta på länge.

Mitt pass var klassiskt: 3x4x400m med lika lång vila som intervallerna tar och dubbelt så lång seriepaus. De rosa fina spikesen åkte på och sedan satte vi av i högsta fart! Jäklar, det var inte alls segt utan det var ett grymt  flyt! Runners HIGH!

Vilken härlig dag!! Jobbet bjöd på en ovanligt lugn telefon och på lunchen testade jag ett nytt CrossFit pass och blev förälskad. En cool kille höll i passet. Efter lite uppvärmning bjöd han på 200 hopprep, 50 burpes (?), 50 armsving, 50 situps, 50 benböj och 50 armböj, 200 hopprep och 50 benböj... Utan vila. Härligt! Jag tror att måndagarna får vika sig till förmån för onsdagarna i möjligaste mån framöver! Det passar mig bättre också eftersom onsdagspasset börjar lite tidigare, så jag hinner bara svälta ihjäl lite på förmiddagen. Efter jobbet drog jag på mig en illaluktande underställströja och åkte ett par varv skidor. Det var väl inget jätteflyt direkt men, men, jämställt med ett distanspass iaf. Middagen smakade extra gott, lilllördag som det är lyxade jag till och köpte några mezerätter i Hötorgshallen. Mums!

På Lanzarote körde jag en snabbdistans och igår efter jobbet utvecklades den lite grand. Efter jobbet gick jag till gymmet där det fortfarande är tjockt med folk. Kan inte folk börja bryta sina nyårslöften nu? Jag körde 8km på löpbandet enligt

4:05/14.7 +1
4:00/15.0 +1
3:55/15.4 +1
4.00/15.0 +1.5
3:51/15.6 (0)
4:05/14.7 +2
...avsluta med en sjunde km som börjar på 4:00/15.0 (0) och där du ökar lutningen med 0.5 för varje minut, alltså:
0'-1': (0)
1'-2': +0.5
2'-3' +1
3'-4' +1.5.

Halvvägs in i passet pallade jag inte och fick sänka farten till 4:20 men omgående jobbade jag upp till 4:00 igen och var tillbaka på ursprungsfarten efter bara en minut. Resten av passet gick bra och jag kunde till och med dra på 3:55 den sista minuten. Bandet stannade efter 73 höjdmeter, 28:10 och 7 040 m. Efter passet var jag slutkörd och det var duktigt jobbigt att ta mig hem och fixa käk. Trots tröttheten kunde jag med glädje konstatera att jag var hemma vid åtta, vilken lycka, det är ju riktigt tidigt för att vara tisdag med riktigt träning!

Gårdagen bjöd även på en morgonjogg runt Skeppsholmen och Kastellholmen på en knapp halvtimme.

Det är mycket märkligt och lite dumt och jag förstår faktiskt inte hur det gick till. Igår körde jag ett testlopp över 2000m och resultat blev ungefär detsamma som ifjol, sju minuter och några enstaka sekunder. Jag förstår ju att jag inte kommer göra samma sak på tävling men ändå. Hur är det möjligt, ifjol hade jag tränat hur bra som helst men i år har jag inte tränat kontinuerligt alls, sist jag tränade bra var i oktober! Det är väl bara att tacka och ta emot antar jag. Efter testet körde jag 400m-300m-200m på 84.8 - 57.5 - 35.6.

Annan löpning att checka in är 16 + 15 minuter till och från presentinhandling igår samt en knapp timme slow-snömodd distans i lördags. Sandstränder ger bättre grepp än sandad snö.

Ja, en vecka kan verkligen vara kort och försvinna innan den ens börjat. Vi flydde snön och kylan och kom till en plats med runt 20 grader och sand. Träningsvädret var perfekt, sällan strålande sol utan mestadels en del skyar. En dag drabbades vi av vinden men det gav bara lite extra krydda på backpasset.

Det var fredag när vi landade och började direkt med en gaspacho innan vi åkte till vårt boende på landsbygden. Med voltaren-stinna ben kunde jag köra ett löppass med viss känning av vaden/knät men utan större problem redan samma kväll. Höjdpunkten var annars att duscha efteråt, jag vet inte vad det var men av någon anledning kom absolut INGET varmvatten, i några sekunder åt gången kunde det komma lite halvljummet vatten. Ni ska veta att jag vill ha skållhett vatten i slutet på mina kvällsduschar och det kunde jag ju bara drömma om där och då. Mina reaktioner är inte alltid så logiska så jag stod och asgarvade i säkert en kvart medan jag sprutade vatten på duschväggen och ibland i några få sekunder på mig själv innan jag gav till ett gallskrik och snabbt riktade duschen mot väggen igen. En helt klart minnesvärd dusch. Dagarna efter funkade det tack å lov rätt problemfritt....

Förutom en morgonjogg bjöd lördagen på det längsta sammanhängade passet på e-v-i-g-h-e-t-e-r, hela 44' inkl. 3 korta backsprints i Hålan-utan-namn och sedan 6x100m inplankat på arenan. Det passet var Löpning när det är som bäst!

Söndag - även känd som The Windy Day. Vi packade pick-nick-frukost i löparryggsäcken och åkte till dalen. Från dalen hade vi några kilometer platt löpning innan det vände uppåt. Vi kunde springa ett tag men sedan blev det för brant och en hel del lösa stenar. Vi kom upp på toppen, trodde vi, men en bit längre bort fanns en ännu högre topp... och ytterligare en. Men sen satt vi där, 400m över havet och såg ut över ön. Mackorna smakade så där extra gott som de gör när man har himlen som tak. På kvällskvisten gjorde jag en ny attack att fånga molnen. Jag hade hittat en rejäl backe från Teguise upp mot borgen och där sprang jag 2x5 backar á 200--> 140m. Det var rejält jobbigt men Coach sparrade bra och visst kände jag en del blodsmak i munnen när jag kämpade mot både höjdmeter och vind. Rejält nöjd och slutkörd somnade jag den kvällen.

  

Ingen semester utan borg.

Måndag på stranden, men innan dess morgonjogg och hårklippning för 9 euro. Jag har inte klippte mig sen mars i fjol så det var ett bra månadspris. Sedan gav vi oss av till turisthålan Costa Teguise. Vi fick både uppmuntrade och sneda blickar när vi körde styrketräning på stranden, men Atlanten var för kall, det blev inget bad. Badkruka = vuxenpoäng? På kvällen skulle jag på egen hand försöka hitta från den lilla byn till huset via dalen och över berget, men det gick inte utan jag kom tillbaka till byn igen just som mörkret lade sig. Ingen mobil men några Euro. Tro inte att du på knagglig spanska och hygglig engelska ska kunna få hjälp att ta dig hem. Taxin kom inte och både till höger och vänster hade de tydligen ingen telefon. Till sist fick jag tag i en kille som förklarade var telefonkiosken fanns. Jag blev räddad från den spanska vinternatten.

Banintervaller, tisdag så klart!! 2x7x500m under gassande men ibland undanskymd sol. 3:34 i snitt och vilan strax över en minut. Tufft och bra! friidrott skall genomföras i minst 20 grader, sol och bara lite kläder. Så är det. Passet får hård konkurrens om att vara dagens höjdpunkt av den lätta lunchen, bläckfiskringar på en intetsägande resturang med plaststolar och plastbord. Oh, så gott! I La Santa satte jag mig för första gången på en racercykel, lite osäkert till en början men sedan safe. Enda nackdelen var att jag inte fick upp växlen till stora hjulet, det är ett ganska stort problem när det är en låååååång skön nerförsbacke som man ska ner för.

  

Löpare eller cyklist?

Onsdag, Tour de Lanzarote. Men först fick cykeln ligga på rygg och vi hittade växeln.  Ja, vi hann ju inte så långt på vår tour men vår tur tog oss till Teguise och Los Valles, och det blev ca. fyra mil totalt. Från Los Valles bar det UPP! J-vlar vilka backar! Eller det kanske bara var en backe? När vi väl kommit upp skymdes utsikten av molnen som slingrade sig runt våra kroppar och när det skulle vända nerår var det en smal liten serpentinväg, vi vände och tog samma väg tillbaka. Vår cykeltur tog en timme bort och 36 minuter tillbaka. På kvällen sprang vi i min älskade dal, trots trötta cykel ben kunde kilometertiderna krypa under 4:30-sträcket.

  

J-vla backe! (...och det är bara en liten del som syns!)

Veckan går mot sitt slut, torsdagen gryr. Jag tar en ensam morgonjogg mot platsen med namnet Soo, men inga djur syntes till, utom möjligen en orm som lika väl kan ha varit en slang... Under dagen trampade vi tillbaka med fina racercykeln till La Santa. När kvällen började lägga sig till rätta åkte t-shirten av, det var dags för 6km snabbdistans bland åkrarna i dalen. Mitt eget omdöme är att det gick överraskande snabbt med tanke på träningsbakgrunden de senaste månaderna. Till kvällsmat blev det pasta med tomatsås, för femte gången denna vecka? 

  

Löp-vänliga dalen, Las Nieves.

redagmorgonen började tidigt och bjöd på sisådär 25 minuter jogg på trötta ben men vår tidiga tapas lunch i Teguise är minnesvärd. Mycket goda köttbullar och bläckfiskringar och riktiga, frasiga pommes, ej jämförbart med flygplansmat förutom att det var samma prisnivå. Vår vecka i värmen tog slut och Stockholm hälsade oss välkomna hem med en kall hand. Nästa vinter får det nog bli två veckor. Minst.

  

Dags att tillbaka till Snön.